Dag sju – Smärta som strålar

Del I
Att vakna i en smärta som strålar ut från halsen upp mot öronen är något av det värsta som finns, det hade varit annorlunda om jag opererat knät och det stråla därifrån men att smärtan är nere i halsen gjorde det tio gånger värre. Då tramadol börjar verka väldigt långsamt så tog jag två citodon och två tramadol direkt när jag vakna, orkade bara inte med smärtan och ville bli av med allt som hade och göra med den. Att ha en sån obeskrivlig smärta som hindrade mig från att äta och nästan prata gjorde mig verkligen nedstämd, kändes som jag höll på att bli deprimerad. Efter någon timme släppte det mesta dock, vilket gjorde mig lättad. Jag krossade ett par piggelin i en skål med blåbärssoppa och sakta men säkert fick jag ner allt. Efter frukosten försökte jag sysselsätta mig, tänka på annat än smärtan i öronen men gav upp efter ett tag och la mig ner för att kolla på en film, somnade till lite lätt.

Del II
Jag vaknade lite senare av att en dörrförsäljare knackade på dörren, inte det trevligaste sättet att vakna på. Smärtan låg på kanske en sjua, i en skala på tio. Gurgelvattnet och tabletterna hjälpte mig dock enormt, kände mig riktigt glad över att jag åkt till akuten dagen innan. På kvällen försökte jag få i mig lite fastare mat än blåbärssoppa och glass, det slutade med att jag kokade ett paket nudlar som jag sakta åt upp. Jag höll mig till att äta tabletter regelbundet, då jag i det här laget var livrädd för smärtan. Jag vet inte om min smärtgräns är så låg så jag gråter för det minsta lilla, men det var verkligen något av det värsta jag någonsin känt. Jag kämpade mig igenom kvällen och kollade på lite favoritserier och somnade tillslut, utmattad av situationen jag levde i.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *