Halsmandeloperation.se

Introduktion: Tonsillektomi

admin — Thu, 17 Jun 2010 13:50:42 +0000

Välkommen till halsmandeloperation.se – bloggen där jag beskriver i detalj hur dagarna efter min tonsillektomi kändes. Jag startade bloggen då jag själv var lite osäker och inte riktigt hittade information om hur det går till när man opererar bort halsmandlarna och vad som kunde hända och hur det skulle kännas. Självfallet är inte varje historia likadan och det kan skilja sig mycket på hur ont man har och när man kan börja äta vanligt, men jag har försökt att få med allt jag själv gick igenom, så jag hoppas ni iallafall får en inblick hur de tio dagarna kan vara. Jag har valt att skriva bloggen med en stil som är strikt om tonsillektomi , mina tankar och hur allt kändes. Detaljer som vad som kom på tv eller vad jag gjorde på dagarna har jag försökt att lämna bort så gott det går. Jag hoppas att du som läsare uppskattar mitt arbete och delar med dig av informationen till nära och kära som ska genomgå en tonsillektomi och självklart själv läser den om du själv ska opereras. Här nedan följer lite utdrag från alla inläggen, som förhoppningsvis ska få dig att bli intresserad av att läsa mer. För att hitta alla dagarna i ordning kan du navigera in dig på sidan ”Läs om mina tio dagar” eller trycka dig fram, inlägg efter inlägg, i menyn till höger. Trevlig läsning och lycka till!

Dag ett efter tonsillektomi:

Det kändes som jag varit nedsövd i bara några sekunder när jag vaknade, med samma tankar i huvudet, vilket överaskade mig rejält! Jag hade otroligt ont och…..

Dag två efter tonsillektomi:

Vakna upp på sjukhuset av att en sköterska gav mig värktabletter, två citodon och en voltaren. Hade inte jätteont, vilket förvånade mig ganska mycket då jag legat hela natten utan någon som helst smärtstillande…..

Dag tre efter tonsillektomi:

Smärtan i halsen var faktist inte intensiv alls, även innan tabletterna. Hade förväntat mig att ha mer ont och kände mig ganska lättad. När jag vaknat till liv igen…..

Dag fyra efter tonsillektomi:

När jag kom hem med pizzan började jag äta direkt, men tänkte fortfarande på att jag var ganska nyopererad och borde ta det lugnt och undvika kanterna…..

Dag fem efter tonsillektomi:

Smärta. Det upplevde jag ganska direkt när jag vaknade klockan fyra på morgonen. Smärtan strålade verkligen upp mot öronen, det var värst på vänster sida…..

Dag sex efter tonsillektomi:

Anlände till akutmottagningen och fick vänta en halvtimma på att träffa akutläkaren, han kollade ner lite i halsen och beordrade mig till labbet för att kolla efter infektioner genom blodprov…..

Dag sju efter tonsillektomi:

Att vakna i en smärta som strålar ut från halsen upp mot öronen är något av det värsta som finns…..

Dag åtta efter tonsillektomi:

I ambulansen fick jag spotta ut allt blod jag fick upp ur halsen i en liten påse, det var inte jättemycket och det kändes som att jag blödde mindre och mindre med tiden…..

Dag nio efter tonsillektomi:

Vaknade upp och till min förvåning hade jag verkligen inte lika ont längre, det var som att smärtan försvunnit över natten…..

Dag tio efter tonsillektomi:

Jag gurglade fortfarande halsen, tog voltarentabletter men struntade i smärtstillande och kände mig fri från helvetet som varat några dagar…..

Dela inlägget om tonsillektomi på Facebook!

Dag tio – Sista dagen

admin — Thu, 17 Jun 2010 12:53:06 +0000

Del I
Sista dagen och inlägget i bloggen. Jag vaknade upp, inte mycket som besvärade mig i halsen. Bestämde mig för att gå gå ut och köpa en pizza, gjorde lite ont att äta men inget som stoppade mig. Jag gurglade fortfarande halsen, tog voltarentabletter men struntade i smärtstillande (även om voltaren har en mild smärtlindrande effekt..) och kände mig fri från helvetet som varade några dagar. De vita beläggningarna var fortfarande lite väl geggiga men inget jag oroade mig för. Kändes fortfarande tydligt dock att jag varit och opererat mig, så jag var inte helt återställd, men väldigt nära! Väldigt lättande.

Del II
Då ungefär allt dramatiskt är över och inte mycket finns kvar att skriva så vill jag passa på att tacka dig som läsare i det här sista inlägget för att ni följt igenom alla tio dagar, jag hoppas du fått mer insyn i hur det är att operera sig och lite vad som kan hända och hur det hela känns. Om du ska operera dig, lycka till!

Och förresten… Tycker du att bloggen varit hjälpsam, informationsrik och rent av bäst av alla bloggar på internet som berör halsmandelsoperationer? Vill du ge något tillbaka? Jag har lagt ner otroligt många timmar på att ordna den här tjänsten till er, både på skrivande och underhåll; tycker ni att jag är värd en slant blir jag evigt tacksam till er för minsta lilla gåva. Det mesta av pengarna går till server och domänkostnader, så hjälp sidan att leva så fler får tillfälle att läsa!

Dela inlägget om tonsillektomi på Facebook!

Dag nio – Smärtan avtar

admin — Thu, 17 Jun 2010 12:09:41 +0000

Del I
Smärtan avtar, det var som att smärtan nästan försvunnit över natten. Jag funderade ett tag och kom fram till att något blivit bättre iochmed blödningen och akutbesöket. Kände mig riktigt glad och åt lite nudlar utan någon större smärta. Hade fått ett recept på dalacin, vilket jag hämtade ut på apoteket under lunchtid. Hade tydligen en misstänkt infektion, så läkaren tog det säkra före det osäkra. Den vita beläggningen i min hals var tydligen lite väl geggig för att vara normal, och jag skulle ringa dit om det inte blivit bättre efter penicilinkuren. Hoppades på det bästa och tog första tabletten.

Del II
På kvällen åt jag inga värktabletter alls, vilket kändes skönt. Efter nio dagar på värktabletter är det skönt att bli av med tröttheten, kände mig mer aktiv. Då jag längtat efter att äta godis utan smärta gick jag till affären och handlade lite smågodis, vilket var ljuvligt att äta. Smärtan i halsen var som bortblåst.

Dela inlägget om tonsillektomi på Facebook!

Dag åtta – Ambulansen

admin — Thu, 17 Jun 2010 02:23:52 +0000

Del I
Då morgonen och dagen var ganska lik den förra så struntar jag helt enkelt i att skriva i detalj vad som hände. En sak kan jag nämna dock: Jag hade väldigt ont. För att hoppa till något intressantare så kan jag börja med att skriva att jag plötsligt hade börjat blöda. Det tog ett tag för mig att inse det, då jag var i en liten dimma av alla värktabletter. Men jag märkte det först när jag hostade och det stänkte blod från munnen, jag panikade en aning men behöll lugnet, då jag inte direkt äcklas av blod. Jag försökte bedöma hur mycket jag blödde och hur länge jag blödit, men jag chansade på ungefär en halvtimma och runt en halvliter. Då jag svalt allt började det bubbla lite i magen och jag kände mig svag, en aning yr och illamående. Då jag inte visste om blödningen kunde bli värre med tiden eller om jag blödde mer än jag trodde vågade jag inte chansa och ringde efter ambulans. Ambulansen kom efter en kvart, de undersökte mig snabbt och körde mig till huddinge sjukhus akutmottagning i solna. Värt att tilläggas var att klockan var ungefär 23:00 när det hela hände.

Del II
I ambulansen fick jag spotta ut allt blod jag fick upp ur halsen i en liten påse, det var inte jättemycket och det kändes som att jag blödde mindre och mindre med tiden. Efter tjugo minuter var vi framme, jag fick dropp då jag nämnde att jag knappt ätit någon riktig mat på flera dagar. Jag antog att jag skulle få vänta en längre tid då det var flera där som väntade på öron/näsa/hals-läkaren, men till min överaskning fick jag förtur då mitt fall var mer akut – Vilket jag är riktigt glad över, fick veta att det var kö på 6-7 timmar för lite mindre akuta fall. Läkaren kollade ner med ficklampa i min hals och konstaterade att jag blödde från några småkärl och att det inte var något stort kärl som brustit, vilken tur. Jag genomgick en mindre undersökning där det bland annat ingick att få en kamera uppkörd upp i näsan för bättre överblick över hela halsen och svalget, ganska obehagligt. Jag fick lite mer värktabletter utskrivna samt lite blodförtjockande tabletter som skulle hindra en till blödning. Efter ett tag fick jag beskedet om att jag var fri att åka hem, då var klockan runt två. Jag frågade om hur jag skulle ta mig hem utan bussbiljetter, pengar eller någon som kunde hämta mig. De sa att jag fick ordna det själv och att de inte kunde betala min resa, vilket gjorde mig en aning frustrerad. När jag insåg att jag precis missat bussen och att nästa gick efter en timme gick jag tillbaka till akuten och begärde en sjuktaxi, de nekade mig det, men efter en lång och jobbig övertalning fick jag det äntligen, jag var hemma runt tre och somnade ganska direkt.

Dela inlägget om tonsillektomi på Facebook!

Dag sju – Smärta som strålar

admin — Thu, 17 Jun 2010 01:37:55 +0000

Del I
Att vakna i en smärta som strålar ut från halsen upp mot öronen är något av det värsta som finns, det hade varit annorlunda om jag opererat knät och det stråla därifrån men att smärtan är nere i halsen gjorde det tio gånger värre. Då tramadol börjar verka väldigt långsamt så tog jag två citodon och två tramadol direkt när jag vakna, orkade bara inte med smärtan och ville bli av med allt som hade och göra med den. Att ha en sån obeskrivlig smärta som hindrade mig från att äta och nästan prata gjorde mig verkligen nedstämd, kändes som jag höll på att bli deprimerad. Efter någon timme släppte det mesta dock, vilket gjorde mig lättad. Jag krossade ett par piggelin i en skål med blåbärssoppa och sakta men säkert fick jag ner allt. Efter frukosten försökte jag sysselsätta mig, tänka på annat än smärtan i öronen men gav upp efter ett tag och la mig ner för att kolla på en film, somnade till lite lätt.

Del II
Jag vaknade lite senare av att en dörrförsäljare knackade på dörren, inte det trevligaste sättet att vakna på. Smärtan låg på kanske en sjua, i en skala på tio. Gurgelvattnet och tabletterna hjälpte mig dock enormt, kände mig riktigt glad över att jag åkt till akuten dagen innan. På kvällen försökte jag få i mig lite fastare mat än blåbärssoppa och glass, det slutade med att jag kokade ett paket nudlar som jag sakta åt upp. Jag höll mig till att äta tabletter regelbundet, då jag i det här laget var livrädd för smärtan. Jag vet inte om min smärtgräns är så låg så jag gråter för det minsta lilla, men det var verkligen något av det värsta jag någonsin känt. Jag kämpade mig igenom kvällen och kollade på lite favoritserier och somnade tillslut, utmattad av situationen jag levde i.

Dela inlägget om tonsillektomi på Facebook!

Dag sex – Akutmottagningen

admin — Thu, 17 Jun 2010 01:30:18 +0000

Del I
Vaknade av väckarklockan, hade bara sovit i några timmar men steg ändå upp med hopp om att få prata med en läkare på avdelningen. Ringde till sjukhuset klockan åtta och pratade med en sjuksköterska, förklarade min situation och att jag fått ofantligt ont så plötsligt. Hon sökte efter läkaren som hade mig som patient men hon var inte tillgänglig. Jag blev grymt förtvivlad men fick lite hopp när hon skulle kolla om de hade någon läkare hade någon lucka för att kolla på min hals. Lämnade mitt nummer och blev uppringd en halvtimma efteråt. Fick tråkiga besked, alla halsläkare var fullbokade för dagen. Ville bara sjunka genom marken, men fick tipset att åka in på akuten om jag tyckte det kändes nödvändigt. Efter lite övervägande tog jag beslutet att åka in till sjukhuset, då jag knappast skulle klara en till natt utan starkare smärtstillande.

Del II
Anlände till akutmottagningen och fick vänta en halvtimma på att träffa akutläkaren, han kollade ner lite i halsen och beordrade mig till labbet för att kolla efter infektioner genom blodprov. Tio minuter senare blev jag kallad in till läkaren igen och han konstaterade att det inte var någon infektion och att jag bara hade såna smärtor då såret började dra ihop sig. Fick recept på 40 tabletter tramadol och en flaska med bedövande gurgelvatten, åkte hem med ett leende på läpparna då jag läst att tramadol var riktigt bra smärtstillande. Gick till apoteket strax efter jag kommit hem, hämtade ut allt och gick hem igen. Slängde i mig två tabletter och gurglade med munvattnet, efter en timma upplevde jag mild eufori och smärtan var bortglömd! Jag fick i mig lite blåbärssoppa, det gjorde dock ont att få i sig men det var mycket lättare nu när jag var drogad av tramadolen. Tre timmar framåt slängde jag i mig yttligare två tabletter, då man inte ska vänta på smärtan för att ta nya utan man ska upprätthålla stadiet av smärtlindring. En timma senare låg jag i sängen illamående och yr, kände ett litet obehag som strax gick över men tog beslutet att trappa ner till endast en tablett var fjärde timme tills jag blev mer tolerant. På kvällen hade jag säkert fått i mig en liter blåbärssoppa och ett par piggelin glassar, aptiten hade jag förlorat helt men då det är viktigt att äta när man är i läkningsstadiet så var jag glad. Innan jag skulle lägga mig slängde jag i mig lite citodon och tramadol och somnade som ett litet barn. Riktigt skönt!

Dela inlägget om tonsillektomi på Facebook!

Dag fem – Smärta

admin — Thu, 17 Jun 2010 00:53:36 +0000

Del I
Smärta. Det upplevde jag ganska direkt när jag vaknade klockan fyra på morgonen. Smärtan strålade verkligen upp mot öronen, det var värst på vänster sida. Gick in på toan och kollade ner i halsen, hade lite rodnad runt såret och undrade vad som var fel. Tog två citodon och la mig igen, somnade efter en halvtimma. Fyra timmar senare vaknade jag igen, smärtan var ungefär på samma grad. Om man tänker sig en skala så låg det på sex av tio. Blev en aning oroad, men tänkte att det bara var en del av läkningsprocessen. Då jag inte ville belasta såret så valde jag att äta flytande mat resten av dagen, även om jag var trött på det. Jag knaprade värktabletter hela dagen, även om jag inte hade ont, för att bevara effekten så länge det gick.

Del II
Timmarna gick och jag kände inte mycket smärta, vågade dock inte sluta med värktabletterna, även om de gjorde mig så ofantligt trött och nästintill apatisk. Kände smärtan krypa in på mig gång på gång, tills nya värktabletter satte igång. Att äta hade blivit jobbigare än det var de första dagarna, varje gång jag svalde något, även om det var flytande så stråla det upp mot öronen och jag fick grymt ont. Lite senare på kvällen provade jag att äta en bit choklad och vände mig i smärtor fem minuter efteråt. Smärtan var dock inte mest i halsen kring såren, utan smärtan trängde sig upp mot vänster öra, vilket var riktigt obehagligt. Den här plötsliga vändningen gjorde mig riktigt orolig, så jag ringde till avdelningen jag opererades på och frågade om råd. Fick prata med en sjuksköterska och de sa att det inte var helt onormalt med såna smärtor. Jag hoppades på att få ett recept på något starkare smärtstillande, men då läkaren som opererade mig inte var inne fick jag rådet att ringa nästa morgon. Jag la mig i sängen, fullproppad på värktabletter men kunde inte sova, smärtan strålade verkligen från halsen till örat, jag fick även ont i nacken, antar att jag spände mig så kraftigt. Låg sömnlös i flera timmar tills jag somnade.

Dela inlägget om tonsillektomi på Facebook!

Dag fyra – Hunger

admin — Wed, 16 Jun 2010 19:59:11 +0000

Del I
Hunger. Det var min första känsla när jag vaknade på morgonen. Flytande mat var jag otroligt trött på och blåbärssoppan började gå mig på nerverna. Efter alla tabletter var svalda och en lätt frukost uppäten satte jag mig på balkongen i solen och tänkte om det var värt att riskera att äta en pizza, då jag börjat få en aning ont i halsen. Hade vetskapen att de två såren i halsen börjar dra ihop sig efter ungefär en vecka och då är risken lite större för blödningar och ömhet. Fattade beslutet att gå till pizzerian och unna mig något gott innan smärtan skulle komma. Det blev att beställa en tonfiskpizza och gå hem och äta, då det skulle se en aning löjligt ut att sitta på pizzerian och äta då jag förväntade mig lite smärta.

Del II
När jag kom hem med pizzan började jag äta direkt, men tänkte fortfarande på att jag var ganska nyopererad och borde ta det lugnt och undvika kanterna. Sagt och gjort åt jag pizzan utan några större problem och lämnade kvar kanterna. Kände mig riktigt mätt och tillfredställd, då jag verkligen länge längtat efter att äta riktig mat . Kände verkligen att jag var på bättringsväg och hoppades jag skulle slippa smärtan, som jag antog skulle komma om några dagar när såren verkligen började dra ihop sig. Hoppades dock på det bästa. Åt fortfarande maxdosen av citodon, och hoppades det skulle vara min räddning de kommande dagarna. Somnade ganska direkt på kvällen utan några större smärtor, men känslan i halsen hade klart och tydligt förändrats en aning sen några dagar innan. Hoppades på det bästa dock!

Dela inlägget om tonsillektomi på Facebook!

Dag tre – Trötthet

admin — Tue, 08 Jun 2010 21:48:11 +0000

Del I
Trötthet. Vaknade på morgonen och hade en svår uppgift framför mig. Hade en massa tabletter att få ner i magen, en stor kåvepenin tablett, två citodon och en voltaren. Citodonet och den pyttelilla voltarentabletten hade jag inga problem med, men när jag skulle svälja den stora kåvepeninen så fastnade den halvt i halsen, antar att jag inte riktigt vågade svälja den. Hostade upp den igen och delade den i två bitar, vilket gjorde det hela mycket lättare. Efter den smärtfyllda händelsen med tabletterna beslöt jag mig för att få i mig någon mat, då man helst ska äta mat till voltarentabletterna. Gick till köket och öppnade kylen, aptiten var inte på topp men jag beslutade mig för att prova lite blåbärssoppa och piggelin, att doppa piggelin i blåbärssoppa är faktist gott! Efter frukosten, eller vad man nu ska kalla det, gick jag tillbaka till sängen och somnade om en stund, då jag blivit lite snurrig av citodonet.

Del II
Smärtan i halsen var faktist inte intensiv alls, även innan tabletterna. Hade förväntat mig att ha mer ont och kände mig ganska lättad. När jag vaknat till liv igen tog jag ett par smärtstillande och bänkade mig framför tvn och tänkte om jag kunde äta lite fastare föda idag, då jag var vrålhungrig, men vågade inte riktigt utsätta halsen för den risken än. Det fick bli dag fyra. Fantiserade om mat ett tag till och såg på lite serier och tog det allmänt lungt. På kvällen kom jag på att jag inte kollat ner i halsen en enda gång än! Jag gick in på toan med min ficklampa och kollade ner. I halsen hade det bildats väldigt mycket vita beläggningar över såren som hängde ner, knappast mysigt. Med det i tankarna la jag mig ner i sängen och somnade. Märkte att jag börjat bli otroligt trött om dagarna, var nog dels för värktabletterna och dels för min kropp läkte. Inget jag klagade på!

Dela inlägget om tonsillektomi på Facebook!

Dag två – Vakna upp på sjukhuset

admin — Tue, 08 Jun 2010 21:36:26 +0000

Del I
Vakna upp på sjukhuset av att en sköterska gav mig värktabletter, två citodon och en voltaren. Hade inte jätteont, vilket förvånade mig ganska mycket då jag legat hela natten utan någon som helst smärtstillande. När jag skulle svälja tabletterna med vatten kom smärtan, kändes som att någon stack en kniv i halsen på mig. Det gick över ganska fort dock, men jag blev oroad inför frukosten och hur jag skulle få ner den, höll tummarna att värktabletterna skulle värka. Till frukost beställde jag lite yoghurt, två mackor och blåbärssoppa, som tur var hade värktabletterna börjat kicka in medans jag väntade på maten. Drack lite kall blåbärssoppa, vilket var riktigt skönt för halsen. Efter det var det dags för mackorna, sköterskorna hade varit snälla nog att skära bort kanterna som är lite hårdare, och det gjorde ätandet mycket lättare, rekommenderar er att göra det om ni är sugna på mackor! Efter den smått smärtfyllda frukosten låg jag och väntade på att läkaren skulle komma och prata med mig samt ge mig recept till smärtstillande, efter en halvtimma kom läkaren in och pratade lite om operationen, hur jag ska göra nu de kommande dagarna och vad för mat jag bör undvika, ganska generella saker. Fick ett paket citodon, ett paket voltaren och en fem dagars kur på kåvepenin då de hittat en halsböld mitt under operationen. Efter hennes besök kom sköterskan in och sa att jag fick åka hem ungefär när jag kände mig klar, låg inte kvar en sekund då mitt rum var en av de tråkigaste rummen jag någonsin legat i.

Del II
Jag började vandringen från sjukhuset som liknade en labyrint, kom ut och tog bussen hemåt. Hade hoppats på taxi, då jag hört att de gärna bjuder på en om man inte riktigt orkar ta sig hem själv, vågade inte fråga dock, kände mig ganska pigg. Bussresan tog en timme och så var jag hemma, tog en sväng förbi ica och köpte läsk och glass, som en liten belöning för gårdagens helvete. Väl hemma i sängen kände jag hur hemresan hade tagit på krafterna, slog på en film och somnade ganska snabbt innan handlingen ens börjat, jobbigt. Efter några timmar ringde mamma, som frågade om hon skulle köpa hem glass och om hon skulle hämta ut något från apoteket, när jag gett henne instruktioner somnade jag om och drömde sött. Vaknade efter någon timma när mamma kom hem, hade ont så tog tabletterna jag fått och slog på filmen igen med en glass i hand, piggelin är verkligen underskattat! På kvällen kände jag mig en aning sugen på mat, då jag bara ätit frukost och lite glass under dagen, bestämde mig för att värma lite soppa, som jag fick i mig ganska lätt, fick dock vänta på att den blev kall innan jag vågade smaka, vilket nog var en bra idé. Resten av kvällen låg jag i sängen och tog det lungt med lindriga smärtor, vid tiotiden somnade jag och sov gott till nästa morgon.

Dela inlägget om tonsillektomi på Facebook!